Harsböle by

Harsböle by 1876 - 21 år före branden

Harsböle är belägen i Lappträsk, i den sydligaste delen av socknen. I den mest västra delen av byn flyter Tessjö å, ån som säkerligen har varit orsaken till att byn kommit till under medeltiden.


När konung Gustav I (Vasa) under 1500-talet steg till makten och införde förnyade metoder för mantalskrivning och beskattning av allmogen och de första jordeböckerna började skrivas fanns det 8 gårdar i Harsböle by. Denna mängd byar kom att variera delvis, men i slutet av 1600-talet, när Finland var utsatt för den värsta dokumenterade hungersnöden någonsin kom gårdarnas antal att minska. När de första hemmansnamnen nämns i kyrkoböckerna fanns det 4 hemman i byn, och deras namn och senare registernummer var:
No1 Nybondas, No2 Storgård, No3 Nilsas och No4 Rosas.

Gårdarna hade relativt stora mantal, men det bör påpekas att 1 helt mantal i Harsböle kom vid storskifte att motsvara ca 600 ha totalareal, vilket var det största som var tillåtet enligt lag, och i många andra byar var 1 mantal betydligt mindre.

Av dessa hemman var Rosas under en tid i adelns ägo, och då var också Nilsas i sambruk med Rosas. Så småningom kom dessa hemman att delas och delar av hemmanen att säljas, och när vi kommer till 1900-talets början fanns det följande gårdar i byn: Nybondas-delarna Nystu, Vårars, Gammelstu och Svidis, Storgårds-delarna Barstu, Herrgårds och Rosas samt Backas som var samma gård som Nilsas tidigare. Rosas i ovanstående lista är inte samma Rosas som fanns vid slutet av 1600-talet, utan en del av det ursprungliga Rosas, då Rosas i början av 1800-talet såldes till bondesöner på olika Storgårds-delar.

Eftersom Rosas var ett frälsehemman, så var det fritt från beskattning. Men byn hade också 2 rusthåll, Storgårds och Nybondas. Dessa gårdar hade redan före indelningsverket varit ryttarhemman. På andra håll kom en del större rusthåll att så småningom omvandlas till herrgårdar, men detta skedde inte i Harsböle by, även om rusthållen var större här än i de flesta andra byarna. Orsaken kan säkerligen hittas i det faktum att dessa rusthåll inte hade augmentshemman i samma by, som rusthållaren hade kunnat köpa och underlägga sitt rusthåll. Nybondas rusthållet hade ett augmentshemman i Bäckby, och efter att augmentsbonden började med en aning suspekta affärer angående sitt hemman utnyttjade rustållaren Jakob Eriksson lagens skrifter om rätten till sitt augment, och köpte Malmgård i Bäckby. Dock så, att hemmanet var arrenderat åt kronobefallningsmannen Anders Nomell.

De övriga augmenten till rusthållen fanns i Elimä-socken, som var för långt borta för att kunna skapa en större gård genom sina augmentshemman. Dock kom delar av rusthållen att förstoras genom köp av andra hemmansdelar i byn. Nystu och Vårars var ibland i sambruk under en och samma ägare, Gammelstu hade köpt upp delar som härstammade från det gamla Rosas, Svidis köpte upp 2 olika hemmansdelar av Storgårds. Barstu köpte en annan Storgårds-del, Herrgårds var en blandning av en gammal Storgårdsdel och det gamla Rosas, det yngre Rosas bildades genom köp av 2 olika delar av det gamla Rosas, Nilsas/Backas var den enda gården som i princip inte delades (även om det under en kort tid fanns två innehavare av gården).

Våren 1897 utbröt det en brand i ett fähus och branden spred sig till så gott som alla hus i byn, av alla gårdar i byn var det endast 2 som inte eldhärjades. Dessa 2 gårdar var Barstu och Svidis. Nöden var stor bland bysfolket, men där det finns en vilja finns det en väg. Byn och människorna i byn klarade sig genom denna tunga period, då det fanns en vilja att hjälpa dem som led nöd.

Ingendera huvudbyggnaden av dessa 2 gårdar finns var mer idag, då Barstu redan i början på 1900-talet uppförde ett nyt boningshus och samma gjorde man också på Svidis under 1960-talet. Dock finns det ännu en del byggnader kvar från tiden före branden, t.ex. Svidis gråstens ladugård, statkarlsbyggnad, tvättstuga, loftboda och ria.


För mera nformation om Harsböle by och även angående personer i byn rekommenderar jag följande böcker: Ivar Rosas "Hågkomst och Hörsägen", Anders Allardt "Lappträsk sockens historia" och "Strömfors sockens historia", Christer Kuvaja / Mikael Korhonen "Lappträsk - två språk en kommun". Därtill har undertecknad som projekt att få en bok gjord angående byn, där händelser och personer i byn kommer att gås igenom i detalj, detta är bara ett litet smakprov utan att berätta för mycket om det kommande innehållet.

- Tom Olander