Tjustery säteri 1400-1600

Den första kända ägaren av Tjusterby gård i Pernå var frälsemannen Inge Ingesson (Arm). Tyvärr vet man inte mer om denna Inge än att han innehade åtminstone Tjusterby, Isnäs och Gammelby gårdar, och titulerade sig till Gammelby, samt att han hade två söner och tre döttrar.

Från namnskiktet kan man möjligtvis tolka, att Gammelby var den äldsta, av dessa medeltida gårdar vet man inget om Gammelby och Isnäs, förutom ägarlängderna, men som vi skall se, vet man däremot en hel del angående Tjusterby.

Att Inge Ingesson måste ha varit en betydelseful person är klart, redan hans ägovidd var markant, men ännu tydligare blir det när man granskar de kommande öden för hans döttrar Ingrid och Kristina. Arvsfördelningen efter Inge är en aning oklar, men antagligen gick det till så att Ingrids make Björn Pedersson (Djäkn) som representerade både sin hustru Ingrid och hennes syster Kristina fick sönerna Inge och Arvid samt dottern Märta att bli arvslösa (åtminstone utan del av jord massan). Först skall vi betrakta dottern Ingrid, men vi har anledning att återkomma till den andra dottern Kristina litet senare.

Björn Pedersson (Djäkn) var antagligen från den västra riksdelen, då han först uppenbarar sig som fogde på kungsgården Svartsjö, ytterom Stockholm. Senare kom han att bli borgmästare och efter det ståthållare på Viborg slott. Förutom den jord hustrun Ingrid ärvt av sin far Inge ägde Björn också ett antal bondehemman i Pernå samt jord i Jackarby i Borgå. Björn Pederssons säteri var Tjusterby, och som ståthållare på Viborg måste gården varit av högre rang än alla andra herrgårdar i Pernå, antagligen hela östra Finland.

Björn Perdersson (Djäkn) och Ingrid Ingesdotter (Arm) hade två barn som blev fullvuxna, Erengisle och Ingeborg. Arvsförrättning efter Björn företogs 28.4.1447 på Nynäs, söder om Stockholm. Orsaken till arvförrättning i Nynäs förklaras av det faktum, att Björn även hade ägor i Nynäs socken samt Vadsbro socken. Ingeborg gifte sig med Jöns Jakobsson (Garp), och fick av honom som morgongåva bl.a. Kordiala och Torlax i Nykyrko socken. Jöns Jakobsson dog dock redan före 1463, då Ingeborg var omgift med Ulf Bengtsson (Färla), men det verkar som om Ingeborg blev barnalös eftersom en del av hennes arvsgods och morgongåvan Torlax kom via hennes brorsdotter Märta Erengislesdotter till dennes make väpnaren Johan Henriksson Fleming.

Johan Henriksson Fleming, som till en början titulerade sig till Torlax, var från en av de få högadliga ätter som fanns representerade i Finland under medeltiden, därtill var hans mor från Tawast-ätten, och hans mors farbror var biskopen Magnus Tawast. Efter Erengisle Björnsson (Djäkn) kom Johan Fleming, som var en jordägare av stora mått, att titulera sig till Tjusterby. Nu var Tjusterby gård utan tvivel av mycket hög rang i Finland.

Men, låt oss titta ett ögonblick tillbaka på föregående generation av innehavare av Tjusterby, nämligen Erengisle (Djäkn), som var konung Karl Knutssons (Bonde) förtroendeman. Hans hustru eller en dotter, dokumenten som tar upp denna sak är mycket otydliga och det är näst intill omöjligt att tolka om det är fråga om hustrun eller en dotter, är en detalj som inte kan förbigås då man talar om Tjusterbys historia. Den kommande generationen på Tjusterby hörde till den obetitlade högadeln, men kan det ha funnits även förnämare personer på plats?

År 1555 då konung Gustaf I (Vasa) var på genomresa längs den finska kusten, och detta har vi också skäl att återkomma till, hade han gett i uppdrag åt sin personliga sekreterare, Jakob Teit, att föra ett klagomålsregister angående den finska adeln. Tack vare detta klagomålsregister kan man hitta olika släktträd o.dyl. från gångna tider, och så gott som alla ätter som här i denna artikel kommer att nämnas finns med i utredningarna från år 1555. Men varför intresserar det oss överhuvudtaget i denna artikel? Jo, angående Erengisle (Djäkn) står det, för att få bilden och texten att passa så bra ihop med verkligheten som möjligt, att Erengisles hustru hette Karin.

Men, vad är så speciellt med Karin? i släktträdet finns en fotnot där Jakob Teit skriver: "Hustru Karin var Konung Karls oäkta dotter, som de säger" (i moderniserad stil). Konung Karl syftar på Karl Knutsson (Bonde), som var unionskung i tre etapper. Men, kan det ens vara rimligt att Karin var en oäkta dotter till kungen? Låt oss begrunda de fakta som man vet. Karl (Bonde) vistades i Viborg som ståthållare under perioden mellan två kungaposter, samtidigt som Erengisle (Djäkn) var befallningsman på Viborg, och var en av Karls (Bonde) betrodda män. Det tvivlar knappast någon på att en man som Karl förutom sin äktade hustru kunde ha flera andra kvinnor. Under denna tid såg man till att även oäkta kungabarn skulle få ett liv som var passande för deras rang. Erengisles far Björn hade varit ståthållare på Viborg, detta var en av de mest eftertraktade titlarna i hela östra riksdelen. Tjusterby gård måste vid denna tid, som redan tidigare nämndes, ha varit av högre rang än de flesta andra i hela Finland. Men, jag lämnar frågan obesvarad i denna artikel och låter var-och-en på egenhand bilda sig en uppfattning om hur saker och ting förhåller sig. Men möjligtvis har innehavare av Tjusterby i tiderna också haft kungablod i ådrorna, dock har vi behov av att ta upp samma tankeställare vid ett senare skede.

Men låt oss gå tillbaka till Märta (Djäkn) och Johan Fleming. Märta dog före Johan, och Johan gifte om sig efter det, men i denna framställning ägnar vi oss endast åt släktlinjer som följer Tjusterby. Märta och Johan fick döttrarna Anna och Brita. Brita gifte sig först med Måns Nilsson (Balk) och senare om sig som änka med Torsten Salomonsson (Ram), men här är vi mera intresserade av Anna Fleming, som gifte sig med Olof Pedersson Lille (Wildeman).

Olof Pedersson Lille, som hörde till ätten som senare fick namnet Wildeman härstammade på farslinjen möjligtvis från tysk adel, Olofs mor var av Garp-ätten. Man antar att Olof skulle ha varit en kyrkans man, eftersom hans tre bördrar var det och hans syster nunna i Nådendals kloster, men hans far Peder tituleras välboren man, vilket tyder på att Olofs stånd ändå bör ha varit adel. Olof hörde till slottsloven i Nyslott (Olofsborg) 1535, men dog ännu samma år. Arvsfördelning efter Olof och Anna utfördes 1545 mellan syskonen Tönne, Arvid, Karin, Barbro, Märta och Anna. Detta är inte rätt ställe att skriva ut alla gods som delades mellan syskonen, de var 25 st till antalet, och till största delen inom Pernå och Borgå, men en del också i västra nyland.

Tönne Olofsson fick bl.a. Tjusterby och Sjögård, Arvid fick bl.a. Gammelby, fördelning av godsen skedde genom lottdragning. Eftersom denna artikel främst handlar om Tjusterby, skall vi bara som allra hastigast titta på en ätt i trakten som blev ättlingar till Arvid Olofsson (Wildeman). Creutz-ätten på Sarvlax i Pernå gifte in sig med två döttrar till Arvid, och detta var redskapet för det sociala uppsvinget för Creutzarna som hörde till ortens lågadel, men genom ingifte med den Wildeman-ätten, som var en av de mäktigaste ätterna i Finland under 1500-talet, kom Creutzarna att få portarna öppnade för att stiga i rang.

Men åter till Tönne Olofsson (Wildeman), som 9.4.1554 gifte sig med Brita Henriksdotter (Risbit) och var innehavare av bl.a. Tjusterby gård. Tönne var en kronans man, han var bl.a. slottsfogde på Hapsal i Livland, sedan chef för Kungens livgarde, fältöverste och överbefallningshavande på Norska fälttåget 1567, legat (ambasadör) till Ryssland 1569 och sedan ståthållare på Viborg slott 1573. Som legat i Ryssland blev han och de andra tillfångatagna och illa behandlade av rysarna, de frisläpptes 1571. Tönnes hustru Brita (Risbit) var från Näse gård i Borgå, hennes far var Henrik Eriksson (Risbit) och mor Ebba Jakobsdotter (Dufva i Finland). Vi skall om ett ögonblick återkomma till Ebba, men före det litet gällande hennes härstamning.

Ebba Jakobsdotter på Näse i Borgå hörde till Dufva i Finland-ätten från sin fars sida, men via sin mor hade hon högre anor. Ebbas mor hette Margareta Tuvesdotter (Natt och Dag), och hennes föräldrar i sin tur var Tuve Månsson (Natt och Dag) samt Cecilia Jakobsdotter (Horn av Kanckas). Cecilia Jakobsdotter var dotter till Kristina Ingesdotter vars far, Inge till Gammelby redan omnämnts i början av denna artikel, Cecilias far var Jakob Olofsson (Horn av Kanckas), och härmed har vi kopplat ihop Tönne Olofsson och Brita Henriksdotter som varandras 5-männingar.

Hur Tuve Månsson, som var fogde i Borgå under senare halvan av 1400-talet, skall placeras i Natt och Dag-släktträdet är ännu en aning oklart, men det finns säkra belägg för att han definitivt hörde till NoD-ätten. Natt och Dag-ätten var en av de absolut främsta ätterna under medeltiden i Sverige, och en hel rad kungar och riksråd härstammar från dessa led. Sture-ätten, med alla sina kungar är endast Natt och Dag i förklädnad, etfer det att Magnus/Måns Bengtsson (Natt och Dag) mördade Karl Knutssons (Bonde) största rival till makt i det svenska riket, Englebrecht Englebrechtsson, ville en del av NoD medlemmarna inte visa direkt släktskap till ätten med NoD-vapnet. Denna Magnus Bengtsson är möjligtvis Tuve Månssons far.

Men nu ännu mer om kungar. Som redan tidigare nämnts var kung Gustaf I (Vasa) i Finland 1555, då han egentligen var på väg till Viborg för att granska det militära läget där eftersom ett krig med Ryssland stod inför händerna. Att detta krig med Ryssland också ligger mycket nära Wildemans på Tjusterby skall vi återkomma till i och med nästa generation. Men för att återgå till Gustaf I; på vägen till Viborg stannade han i Borgå 9-11 september, och vistades då på Näse gård, även om det fanns en kungsgård i Borgå. På Näse var han gäst hos den redan tidigare nämnda Ebba Jakobsdotters (Dufva i Finland), förutom kungen och hans hov var också prins Carl med på resan.

När kungen var på återväg från Viborg stannade han den 9 november på Tjusterby, och var där gäst hos Tönne Olofsson (Wildeman) och Brita Henriksdotter (Risbit). Dessa visiter visar också rangskillnaden mellan innehavarna av dessa gårdar i förhållande till de övriga adliga i östra nyland, de flesta adliga släkterna i sydöstra Finland var lågadel och deras livsförhållanden skilde sig inte alltid så mycket från en välbärgad bondes (skillnaderna var främst de att de adliga inte deltog i jordbruket eller djurskötseln, samt att de adligas klädsel nog skilde sig markant från böndernas).

Men åter igen till innehavarna på Tjusterby. Tönne och Brita hade flera barn: Olof, Erik, Henrik, Arvid, Johan, Brita och Karin. Olof avreste till Tyskland för att studera, men dog antagligen där ogift före han kunde återvända. Erik blev häradshöfding och gifte sig med Karin Andersdotter (Sabelfana), dotter till den kända ryttmästaren och ståthållaren vid Viborg, Anders Nilsson (Sabelfana), som säges ha varit en av landets största jorddrottar, Eriks sätesgård var Näse i Borgå. Henrik blev holmamiral och gifte sig med Karin Eriksdotter (Stålarm), dotter till Erik Johansson (Stålarm), slottsloven på Kexholm, Henriks sätesgård var Sjögård i Pernå. Arvid blev ståthållare på Viborg och gifte sig med Anna Hansdotter (Björnram), dotter till ståthållaren Hans Larsson till Isnäs (Björnram), Arvids sätesgård var Tjusterby. Johan blev kvartermästare, dog ogift 1599 under stridigheterna mellan kung Sigismund och hertig Carl, hans sätesgård var antingen Blyberg i Pernå eller Holmgård i Strömfors. Brita gifte sig med Anders Larsson till Botila, ståthållare på Reval. Karin gifte sig med lagläsaren och domhavanden i Borgå län, Henrik Larsson (Creutzhammar).

Denna del av artikelserien om Tjusterby avslutas med förklaring hur Wildemans på Tjusteby delvis var inblandade i ryska kriget 1556. Erik (Wildeman) gifte sig med Karin (Sabelfana), vars far Anders Nilsson (Sabelfana) var underfogde på Nyslott 1552, men eftersom den tidigare fogden på Kivinebb var "oskicklig och okunnig" befallde Gustav I (Vasa) Anders till fogde därstädes. Hade av konungen blivit befalld till att säga "nej, för orätt", detta torde ha betytt att försvara gränsen mot plundrande ryssar. Vilka omständigheter som ledde till att Anders Nilsson till Tali, beslöt att bästa försvaret var anfall vet vi ej, men Anders gick över gränsen med sina soldater och spred skräck bland ryssarna.
Detta intrång kom att användas som en orsak för kriget mellan Sverige och Ryssland denna gång, dock hade ryssarna redan flera gånger varit på plundringståg på fel sida om gränsen. Men detta intrång var också orsaken till att kungen kom genom Finland på väg till Viborg för att granska läget egenhändigt. Kung Gustav var inte nöjd med Anders Nilssons anfall över den ryska gränsen, men ändå kom han att stiga i rang i rask takt och adlades 1563 med namnet Sabelfana, och senare kom han att bli en jordägare av mycket stora mått. Anders Nilsson till Tali gjorde sin son arvslös och hans egendom delades på följande sätt: 1/3 till hans andra hustru och 2/3 till dottern Karin från det första äktenskapet.